SLAVHANDELN
Tanzania med alla sina stammar var ett tacksamt område att erövra eller köpa slavar i. Slavhandel var inget som europeerna införde utan handel med slavar var utbrett långt innan europeerna. I Västafrikas kungadömen fanns t ex både turkar, slaver och europer – britter som slavar och de köptes eller var krigsbyten. Att slavhandeln kallas det svarta guldet är inte förvånande. Det byggde imperier genom de inkomster den medförde. Slavhandelperioden reducerade befolkningen runt Victoriasjön och Tanganyikasjön, Kongo och södra Tanzania under många år. Man har beräknat att mer än 2 000 000 människor fördes ut till kusten, främst till Kilwa Kisiwani och senare Bagamoyo och sedan till Zanzibar för att säljas vidare. Dessutom antar man att så många som tio miljoner ! dog under strapatserna! Det var så gott som uteslutande araberna som skötte slavhandeln och man köpte ofta slavarna av lokala hövdingar i byarna under sina handelsresor in i landet. Endast en mindre del var krigsbyten. De sista decennierna var fransmännen stora kunder då de behövde mycket slavar till bl a Mauritius. Efter påtryckningar från England med början från mitten av 1800-talet upphörde slavhandeln år 1920.
Ett enda av mer än miljoner slavars öden.
Maria föddes i en by vid Tanganyika sjön år 1912 och levde där tillsammans med sin mor i deras lilla shamba (hydda med en liten jordlott) - ett fattigt men lyckligt liv. Hennes pappa bidrog med nödvändiga proteiner när han återkom efter sina långa jaktturer.
En dag kom Marias grannar med hennes pappas kvarlevor. Han hade blivit dödad av ett lejon. Maria och hennes mamma försökte klara sig själva ett tag men de behövde ganska snart låna pengar av den lokale handelsmannen. I början gick det bra men efter endast ett år kom torkan så skörden uteblev och lånet kunde inte betalas av. Enligt lagen var nu både Maria och hennes mor handelsmannens egendom och han sålde dem därför till slavuppköparen.
Efter några dagar i fångenskap kedjades de ihop med andra slavar för att börja sin långa vandring till kusten och Bagamoyo. Maria skulle nu få vandra närmare 1000 km. I tre månader fick hon vandra med minimal tillgång på mat och vatten över den stekheta savannen med träklykor fastsatt mellan slavarna som skavde bort allt skinn i halsen. Hennes mor fick tidigt problem men piskades framåt av karavanledarna i veckor tills hon en dag inte orkade längre. För att visa de andra att det enda som gäller är att gå framåt skar man halsen av Marias mamma under Marias och de andras åsyn liksom man gjort med hundratals andra under färden. Maria lyckades ta sig fram till Bagamoyo utmärglad men vid liv. Strax efteråt upphörde slavhandeln så hon blev fri och hennes berättelse kunde tecknas ner. Det sägs också att hon senare mötte den arab som skar halsen av hennes mor. Hon hade blivit kristen och i sann kristen anda förlät hon honom.
<-Till våra Safari